Edvin föddes den 28/5-2011.
Vi hade helt andra planer för denna dag egentligen, men fick akut åka in mitt i natten för vattnet gick.
Vi hade planerat att vi skulle åkte till Power Meet i Hässleholm, jag var ju inte beräknad försen den 3Juni, så det var ju ändå en vecka kvar och hade något börja hända, så finns det ju sjukhus överallt.
Men Doffe kom hem klockan 20.00 på kvällen och han åt mat och sen gick vi och la oss klockan 22.00. För vi skulle som sagt upp tidigt dagen efter.
Men klockan 01.00 kunde jag klocka värkar, men dom gjorde inte så ont, så jag ringde förlossningen, och dom sa att det bara var förvärkar och det kunde vara veckor kvar tills jag skulle föda. Jag la på telefonen när klockan var 02.00 och reste mig från soffan för att gå och kissa och sen ta en panodil (som hon sa jag skulle göra) och gå och lägga mig igen. Men när jag väl reste mig och gick 2steg, så gick vattnet.
Pluffs sa det.
Och det blev jäkligt blött i trosorna, nya trosor på och nattbinda på det, sen kom värkarna, fy fasiken vad dom kom fort. Det jag tänkte på var HERREGUD ska värkarna vara så här kraftiga och jag har flera timmar kvar! (har sett på tv att vissa ligger en 14timmar med värkar)
Men jag ringde förlossningen igen och hon sa jag var välkommen in, men kunde ta det lugnt för det var timmar kvar.
Jag tog några värkar hemma, men tillslut frågade sambon om vi skulle åka in klockan var då 04.00, och jag sa ja det är nog bäst.
På vägen in var varende gupp jätte jobbigt, gud vad ont det gjorde! Jag sa till Doffe flera gånger att ta det lugnt och frågade om vi inte var framme hela tiden. Så ont det gjorde!
När vi kom in (04.30) så parkerade Doffe utanför och vi ringde på klockan . En tjej kom och öppnade och sa, ja här har vi värkar. Sen frågade hon om hon skulle hämta rullstol, men Doffe sa nej behövs inte. Väl inne på rum 2 så fick jag lägga mig på britsen för hon skulle koppla upp CTG:n, fort gick det sen sa hon jag måste springa och hämta en barnmorska för väkarna kommer så tätt in på.
Barnmorskan kom och hon lät mig ta några värkar, sen sa jag nu trycker det på. Så sa hon nu sliter jag av dig byxorna för vi måste se hur öppen du är. Väl av med byxorna och hon kollat så var jag nästan fullt öppen. Det gick inte många minuter tyckte jag men när bebis var nere på sin plats, så ville dom ta brikanyl på mig, för det gick alldeles för fort och hjärtljuden försvann till o från på bebisen, fast dom kopplat skalptråd. Men väl när jag fått den fick jag vila 10min sen var det värkstimulerande dropp igen. Sen sa dom att jag var tvungen och lyssna på barnmorskan för jag höll på att spricka.
Jag lyssnade på henne, sen frågade dom om dom skulle ta sugklockan, jag sa att dom fick, för det skulle hjälpa bebisen och komma ut fortare.
Sen minns jag bara det sa ploffs. Och upp på magen kom en bebis och alla som var i rummet sa grattis.
Jag var helt medtagen av lustgasen (då det var den ända smärtsillande jag skulle hinna få, vilket inte gjorde mig nått för det var det jag ville ha.) och frågade Doffe vad det var, och då såg jag att det tårades i hans ögon och han sa : En pojke, född 06.42.
Blev sydd strax efter, det gör så mycket mer ont än och föda barn kan jag säga! Fyyyy!!!
Efter när jag var ihopa så kollade vi på moderkakan, helt underbart hur det fungerar och det var verkligen ett träd.
Doffe skulle absolut inte se den och det gjorde han, han skulle inte klippa navelsträngen, men det gjorde han! STOLT e jag!
Vi fick fika och jag försökte amma, sen kom dom och vägde och mätte : 3170gr och 52cm lång.
När jag väl gått på toa fick vi åka upp på patienthotellet, vilket gjorde att jag bara ville hem, var mycket finare på BB än hotellet kan jag säga...
Var på patienthotellet tills dagen efter klockan 10 tror jag, för vi var hemma vid 11.
Förlossningen tog då altså 4h och 40min från vattnet gick, fort för en förstföderska tyckte dom på bb, men jag tyckte själv det var underbart! Jag hann med men det gick ändå fort så jag slapp ha för ont!
Nästa bebis ska jag vara inne på BB innan vattnet går sa dom. (svårt o veta när det är på G tyckte jag...)
